Defekt

Det här kanske inte är sånt man/jag skriver om i vanliga fall men jag tänkte att kunde kännas bättre om jag skrev av mig lite. Idag var jag nämligen hos farbror doktorn för en rutinkontroll och det visade sig att jag hade cellförändringar i livmodern. På ren svenska förstadiet till cancer. Det är tydligen inte helt ovanligt och heller inte jättefarligt men det betyder att jag kommer att få genomgå en mindre operation. Det känns otroligt läskigt. Att det ska vara såna problem att vara tjej... Det första man slås av är väl att man inte är helt odödlig men jag blev också rätt knäckt av att man inte får idrotta på ca 10 dagar efter och cykla ska man helst inte alls på en månad. Känns som om jag kommer att bli helt handikappad. Tack och lov kommer operationen ske efter semestern i Portland med alla aktiviteter som sker där. Iofs är det ju bra att dom upptäcker sånt här i tid så man får väl vara glad över det.
Efter beskedet åkte jag hem till mamma. Vart ska man annars åka i såna här situationer? Vi myste, pratade och drack kaffe och så försökte vi få fason på hennes nya dator. Johan kom också på besök som moraliskt stöd. Senare kom också en skock med hundar, iallafall två förutom mammas Ville. Så det blev en liten solig promenad innan vi drog oss vidare.



Johan fick ett ekerbrott på vägen hem så vi fick stanna förbi Veloform en sväng. Då fick vi chansen att se en fin tanden som antagligen ska med KCR klungan på söndag. Vi ska köra Hisingen runt, 11 mils turen. Ett racer-gäng och ett rouleur-gäng. Jag tillhör nog det sistnämda. Imorgon ska det premiärköras på Merckxen och övas lite rullekörning. Jag kommer verkligen behöva det om jag ska orka!